måndag 29 juni 2009

Då var de dags igen....

Ja, söndagen var inte en trevlig dag. La mig ute och solade, gick sedan in för att väcka gubben så att vi kunde rengöra poolen och sedan bada. Jag skulle lägga mig på en luftmadrass i poolen för att sola medan Älsklingen klippte gräsmattan. När jag skulle kliva upp på madrassen började mina ben att krampa, vilket resulterade i ett epilepsi anfall och jag for under vattnet och tog mig inte upp. Fick tag i kanten på poolen och skrek efter nicke, men han hörde mig inte. Grannen hörde mig och kom och höll upp mig ovan vatten ytan, Älsklingen såg detta och dom drog upp mig ur poolen och la mig på gräsmattan. Jag fortsatte att krampa när dom la mig på sidan, sedan la dom mig på mage för jag kunde inte andas, de enda jag fick fram var mage, jag trodde att jag hade fått en hjärnblödning då jag inte kunde prata.

De andra ordet jag fick ut var ambulans, jag låg på mage och försökte andas men jag fick inte tillräckligt med syre, sedan började jag spy ut vattnet som jag svalt. Ambulansen kom och körde mig till akuten, jag var frånvarande och min kropp fungerade inte. Brydde mig inte om att jag låt hel näck på britsen, dom kollade ekg och tog massa prover, fick även syrgas i ambulansen och även på akuten. Efter många undersökningar och prover så blev jag inlagd på medicin avdelningen, men i ambulansen hade dom satt in en droppnål och den var inte korrekt in satt, det gjorde ont som fn. När jag sa till om detta tvivlade dom på att den gjorde ont, men tillslut så kände dom efter och drog ut den. För den var ju fel satt. (Var ju de jag sa).

Låg på las med dom härligaste kvinnorna (76 och 79 pr). Att dom var så gamla trodde jag inte, ingen hade trott de. Men dom var roliga och dom hjälpte mig massor med att lugna ned mig. Fick fara hem idag, fast jag känner mig fortfarande dålig i kroppen, har inte riktigt kontroll över den och har väldigt ont i huvudet. Huvudvärken beror på störningarna i hjärnan och det kommer nog dröja någon dag till innan den går över.

Är väldigt rädd för att jag ska få ett till anfall, så jag är orolig för allt som flimmrar. Håller för ögonen när jag åker bil. Ja och de är en annan sak, jag får inte köra bil, inte för att jag hade tänkt de, men om de är epilepsi så lär de dröja innan jag får köra bil igen. De känns inget kul alls.

När jag låg i vattnet så var jag säker på att jag skulle dö, nicke hade hörsel kåpor på sig när han klippte gräset. Tack gode gud att grannen var ute. Man brukar ju säga tredje gången gillt. Detta var tredje gången jag hållt på att dö, på grund av min epilepsi. Första gången var i dödafallet i storforsen, andra gången föll jag ned för ett berg och nu höll jag på att drunkna igen.

Opzi säger att jag har 9 liv som katten. Tur att jag har 6 liv kvar då. Håll tummarna för att det inte är epilepsi utan att det var för att jag låg dåligt i mitt blodsocker och att jag var uttorkad av att det var så varmt.

Snälla jag orkar inte ha epilepsi igen, please, please, please

Love, peace and 9 liv...