lördag 16 januari 2010

Mitt liv är som de blev....

Då har jag igen använt ett av mina nio liv. Tänk att man kan bli så sjuk i huvudet att man inte fattar att kroppen håller på att förgifta dig.

Att tankarna du har är helt annourlunda än vad du i vanliga fall skulle tänka. Det hände mig...

De började med att jag fick panik när jag fick för lågt blodsocker, men de var ju för att jag föll i sockerkoma i poolen i sommras. Sedan började jag få ångest attacker, när jag duschade. Jag började bli väldigt trött och irriterad. Sedan tappade jag kontrollen över mina muskler, fick muskelryckningar och mina muskler i armar och ben orkade inte bära mig. Efter det gick de bara nedför. Jag blev tröttare och tröttare och då började ångesten gå över till panikattacker.

Sen kom de värsta som jag verkligen inte kan eller vill fatta att jag gjorde. Jag kunde inte ta insulin som jag skulle, fick panik när jag skulle ta insulinet för att jag var så rädd att få lågt socker. Men jag tog insulin men inte tillräckligt (de jag tog hade ingen effekt pga en infektion). De var då som min hjärna hade totalt flippat, jag märkte inte att något var fel. Hur kan de bli så? Hur fn ska jag kunna veta att jag har en infektion??

Istället för att kolla vad som var fel på mig, när min kropp började säga ifrån så fortsatte jag rakt fram, som vanligt. Var inte förrän natten till den sista dec som jag fattade att något var fel, men då låg jag redan i ambulansen.

Tack för att Älsklingen finns!!! Annars vet jag inte vad som hade hänt.

Så nu sitter jag här, två veckor senare och försöker förstå hur jag inte kunde reagera. Hur kunde jag inte inse att jag hade gett upp mitt liv. Att jag kunde skada mig själv på de sättet?
För de skadar ju inte bara mig, de skadar min Älskling mest och min familj, mina vänner.

Love, peace and surviving

Spenderade nyåret på IVA. Sedan tre dagar på medicin på las. Hade dropp i båda armar och fick massor med olika saker direkt in i armen hi hi. Mådde piss och kunde inte äta. Fick tvinga i mig mat och ville spy medan jag svalde maten. Sen blir man hemsparkad och känner sig helt hjälplös, hur fn ska jag klara av allt detta själv.

Med nya matrutiner och få till mitt socker och på toppen på berget gå ned 30 kg??!!!