Said måste vara en av dom få människor som verkligen är snäll raktigenom. Han är omtänksam och den snällaste människan jag mött. Vilket kan få mig att känna mig lite obekväm, förstå mig rätt. Han har en affär med mycket snygga smycken, han har mycket jag gillar och varje gång jag ska köpa nått så får jag de gratis. Naturligtvis uppskattar min plånbok och jag detta, men ibland känns de som om att jag uttnyttjar detta. Jag vill ju betala, men det är svårt att säga nej till honom. Hur säger man nej, när någon är så givmild? Hur gör man de utan att såra honom. Jag vill ju inte att han ska tro att jag är missnöjd, eller inte uppskattar hans givmildhet.
Han är en av de få människorna på jorden som ger med sig av sin lycka och jag känner mig glad att jag är hans vän och får ta del av hur han är som människa.
Han har kommit till sverige som flyckting och arbetat sig upp från de få kronor han hade med sig till den han är idag. En egenföretagare och en familjeman, familjen är viktig för han och han pratar mycket om sina barn och skryter om dom. Det märks att han är stolt över det han gjort med sitt liv och sin familj. Vad mer kan man önska sig.
Jag hoppas att när jag är i hans ålder att jag kan se tillbaka på mitt liv och känna som han, att jag gjort allt de jag ville och se att jag klarat av de utmaningar jag gett mig själv.
Love, peace and Said...
